American portrait, miniature, wax sculptor b.1763-d.1814 American painter. As proprietor of a waxworks museum and travelling waxworks exhibition, he was interested in modelling in wax in his early years. While moving around his native state, he was exposed to several artistic influences, beginning with Winthrop Chandler. His earliest portraits seem to date from about 1788, when he completed Mr and Mrs Samuel Hathaway (1788; New Haven, CT, Colony Hist. Soc. Mus.). Its dark, heavy outlines, its flatness and almost geometric forms derive from Chandler. The quality of Moulthrop's paintings was extremely uneven; many of the best of the surviving body of about 50 works date from around 1800. The Rev. Thomas Robbins which depicts the sitter's direct gaze and contains more detail than the earlier portraits, shows the artist at his most accomplished. In the last years of his brief career he appears to have been influenced by William Jennys and John Durand,   Related Paintings of Reuben Moulthrop :. | Garden of Earthly Delights | The Damned Cast in Hell (mk08) | Seascape | The South Ledges,Appledore | Still-Life with Flowers and Fruit (detail) sg |
Related Artists:
Bogdan Villevalde
painted Feat of Cavalry Regiment at the battle of Austerlitz in 1805.
Bartolomeo Manfredi
(baptised 25 August 1582 - 12 December 1622) was an Italian painter, a leading member of the Caravaggisti (followers of Michelangelo Merisi da Caravaggio) of the early 17th century. Manfredi was born in Ostiano, near Cremona. He may have been a pupil of Caravaggio in Romeat his famous libel trial in 1603 Caravaggio mentioned that a certain Bartolomeo, accused of distributing scurrilous poems attacking Caravaggio's detested rival Baglione, had been a servant of his. Certainly the Bartolomeo Manfredi known to art history was a close follower of Caravaggio's innovatory style, with its enhanced chiaroscuro and insistence on naturalism, with a gift for story-telling through expression and body-language. Caravaggio in his brief careerehe rocketed to fame in 1600, was exiled from Rome in 1606, and was dead by 1610 had a profound effect on the younger generation of artists, particularly in Rome and Naples. And of these Caravaggisti (followers of Caravaggio), Manfredi seems in turn to have been the most influential in transmitting the master's legacy to the next generation, particularly with painters from France and the Netherlands who came to Italy. Unfortunately no documented, signed works by Manfredi survive, and several of the forty or so works now attributed to him were formerly believed to be by Caravaggio. The steady disentangling of Caravaggio from Manfredi has made clear that it was Manfredi, rather than his master, who was primarily responsible for popularising low-life genre painting among the second generation of Caravaggisti. Manfredi was a successful artist, able to keep his own servant before he was thirty years old, "a man of distinguished appearance and fine behaviour" according to the biographer Giulio Mancini, although seldom sociable. He built his career around easel paintings for private clients, and never pursued the public commissions upon which wider reputations were built, but his works were widely collected in the 17th century and he was considered Caravaggio's equal or even superior. His Mars Chastising Cupid offers a tantalising hint at a lost Caravaggio: the master promised a painting on this theme to Mancini, but another of Caravaggio's patrons, Cardinal Francesco Maria Del Monte, had taken it, and Mancini therefore commissioned Manfredi to paint another for him, which Mancini considered Manfredi's best work. Manfredi died in Rome in 1622. Gerard Seghers (or Segers; 1589-1651) was one of his pupils
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.